Typer av EU-rättsakter

Primärrätt: EU-fördragen

EU får bara vidta åtgärder som har stöd i fördragen. Ett EU-fördrag, t.ex. Romfördraget och Maastrichtfördraget, är ett bindande avtal mellan EU-länderna och fastställer EU:s mål, reglerna för EU-institutionerna, hur beslut ska fattas och förhållandet mellan EU och medlemsländerna.

Fördragen utgör grunden för EU:s verksamhet och kallas därför primärrätt. EU kan bara anta lagstiftning på de politikområden där unionen har fått befogenhet av medlemsländerna i fördragen. Detta kallas principen om tilldelade befogenheter.

Alla EU-länder är med och förhandlar fram fördragen som sedan godkänns av ländernas parlament, ibland efter en folkomröstning. Fördragen har ändrats flera gånger för att förbereda EU för fler medlemsländer, reformera EU:s institutioner och införa nya ansvarsområden.

• EU-fördragen
• Översyn av EU-fördragen
• EU:s befogenheter

Lagstiftning enligt sekundärrätten

Sekundärrätten är den lagstiftning som utgår från fördragens principer och mål och omfattar lagstiftningsakter och icke-lagstiftningsakter.

Lagstiftningsakter antas enligt något av de förfaranden som fastställs i fördragen: det ordinarie eller det särskilda lagstiftningsförfarandet.

EU har fem typer av lagstiftningsakter: förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden.